hemma..

Nu har man varit hemma i en dryg vecka efter en underbart skön resa. tur vi åkte trots vår knapra ekonomi, men d slog oss faktiskt redan på planet dit att reskonceptet var en ren vinst. ett 10-klipp kort på solariet, en hår blekning och en utebliven höstdepression (hade blivit en förlust i form av utebliven inkomst och utgifter för lyckopiller). för att inte nämna alla vackra stenar jag tog med mig hem, skulle säkerligen kostat en massa i en inredningsaffär här. lätt till skratt som man har efter en dag i solen har jag skrattat så jag fått ont i magen åt jonas tråkiga skämt, trivs bra ihop, dessutom träffade vi rätt fort tre svenska grabbar som vi umgicks en hel del med, jag och fyra grabbar, hade jag det bra eller vad!? jonas fick därmed även party kompisar vilket passade mig perfekt.Körde med vår hyrbil in grabbarna till stan sen åkte jag runt med radion på högsta volym och NJÖT, ännu mer njöt jag på morgonen, efter min springrunda, av att se dem helt utslagna i sängen medan jag var utvilad. (jag var faktiskt visst ute och sprang längre än i en kvart!!!!!). väl hemma, mitt i natten, missade jag sista tåget så dalarnakillarna var snälla och kom och hämtade upp mig med bil. Medan jag väntade på dem kom Hans och satte sig brevid mig. han hann lära mig mycket under den halvtimman, han lät så klok. Men som han sa själv var han intelligent inte klok, för då hade han inte suttit här. Han fick tårar i ögonen när han pratade om sin barndom och om sin lillebror som tagit livet av sig för 10 år sedan för att han inte orkade längre. han var själv en periodare och sa sig må så dåligt som nykter att han bara låg och skakade. Folk som gick förbi frågade mig om jag behövde hjälp att bli av med honom. En kvinna stod och höll i ett cigrettpaket o när han frågade om han kanske kunde få en kollade hon på honom som om han vore ett avskum och bara gick. Ok att inte röka är att förespråka men man kan väll i alla fall behandla honom som en medmänniska. Så trist med männskor som tycker sig vara förmer och snorungar (inkl mig själv) som får allt serverat på silverfat men ändå har mage att se ner på och döma andra. En man som han kanske i själva verket är den som gör det bäst av oss alla som orkar kämpa vidare med sitt liv. ”jag tror inte på gud, men på människan” sa han, vilket jag tycker är strongt att säga av en människa som behandlas som något som katten släpat hem. Kanske hade han tagit sig ur träsket och bidragit till samhället om vi andra hade en uns av empati, han behöver hjälp och uppmuntran och inte att hela hans omgivning trycker ner hans redan obefintliga självkänsla..

Veckan har bestått av plugg. vårt pm kändes inge vidare till en början, men det tog sig. Bra jobbat tjejer!!! Imorn åker jag till Sthlm för en helg med mina umetjejer, behöver jag säga att jag LÄNGTAR!!!?

*