Att det kan göra så ont..

Tycks vara rätt stark men när något ställs på sin spets är jag så himla känslig. Ogillar när saker inte är som de alltid har varit. Är rädd för döden, den är så definitiv. kanske för att man är för ung för att ha hunnit vänja sig vid att nära går bort… för alltid!

När jag pratade med mormor idag var det jag som stortjöt och hon tröstade mig, även om tanken med samtalet var det omvända. Tårarna tar inte slut. Låter som en klyscha men mormor är verkligen den starkaste kvinna jag känner, hon slutar aldrig att imponera. Om jag bara ärvt hälften av hennes energi och välvilja ärjag lyckligt lottat…

Bokade precis flyg hem imorn för en helg i stugan med familjen. Mys, spel och godmat ute i skogen med nära och kära är precis vad jag vill ha

Tack fina Liza och Nathalie för att ni gjorde opponeringen!

Ses i himmelen MIN Morfar!

*